Med benen på ryggen

Allt som far i huvudet när man springer så snabbt som jag gör, sa hon. Allt är bra, allt man säger till sig själv inne i huvudet låter skitbra. Om inte på första försöket så kanske när man säger det igen, och då låtsas man att det är den gången som är den första. Enkelt. En dag när jag sprang, sprang fort förbi men hann ändå känna lukten av…jag vet inte vad. Men illa var det. Då erinrade jag mig senare att jag ju sett en man stå just där och kräkas nån vecka tidigare. Klart att det inte kunde lukta fortfarande så jag började fantisera om vad han egentligen kunde tänkas ha kräkts upp. Bilden av en lite kattunge dök upp i mitt huvud. Gick förbi idag igen, höll andan och blundade.