Ekot av tha baby

Jag fick ett barn som jag inte ville ha. Och fastän jag visste att det var fel så lade jag barnet i ett litet kuvert och kuvertet lade jag i en gul postlåda. Då började barnet (som såklart var en bebis) att skrika, och lådan var av plåt och det ekade så förskräckligt av det där skriket. Så jag sprang. En brevbärare hann i fatt mig. Sa att han kände allt igen min handstil på kuvertet. Och jag fick skämmas. Väldigt väldigt mycket.

Automaten

I bilen satt jag och Tobias. Vi pratade om gråtomaten, men jag minns inte vad vi sa om just den. Samtalet gled över i att handla om automater i allmänhet och sedan igen om en viss automat i synnerhet. Denna gång en sån där man lägger i några mynt (naturligtvis en given summa, inte alls sådär på måfå) man trycker på några knappar (inte heller på måfå) och ut kommer exempelvis en fralla. Eller en chokladbit. En frukt eller kanske till och med en risifrutti. Helt enkelt mat, enkel form av mat men ändå mat. Ur automaten kommer mat. Vi diskuterar huruvida detta då kan anses vara en matomat. Senare Sms’ade Tobias följande text till mig. Ensamma skapar vi något fantastiskt, men det är bara tillsammans vi kan göra underverk.

Alicia

Jag gick ner på torget. Tittade in genom fönstret till ett café. Där satt en kvinna som hade ett av sina fingrar i munnen, ganska länge och ganska långt in. Jag gick vidare, till biblioteket. Där frågade Alicia mig direkt när jag kom in vad jag hade köpt och vad jag gjorde där. Hon frågade också vad jag hade i väskan och jag svarade att i väskan har jag pennor. Men jag hade också:

en anteckningsbok
ett plåster
ett läppglans
en mobiltelefon
en tomatochbasilikasoppa
två pappershandukar från sjukhuset
en flaska vatten
örhängen
solglasögon (ett par, typ ;pilot)
ett presentkort på Knappkarlsson
3 värdecheckar på brämhultsjuice
ett klippkort på Pocket och bok
28 st ipren med tillhörande förpackning
18 st tamponger
8st spelkort
ett kvitto (15 kr)
2 paket tuggummi
en grön sparrissoppa
13 hårnålar
en mp3-spelare
4 batterier
ett lypsyl
5 allergitabletter
en tändare
Och en börs. Hon frågade hur många pennor jag hade. Två. Hur många år jag är. Jag visade på fingrarna precis så som hon hade gjort när hon berättade hur många böcker hon lånat. Hon visade två knutna nävar två gånger.

Ibland behöver man en flaska saft och ibland behöver man gråta...

Viktoria stod där med något slags kort i handen och frågade om jag också hade fått åttaårskortet. Men jag hade aldrig ens hört talas om åttaårskortet. Hon skulle visa mig ett exempel, sa hon. Vi gick, jag vet inte var men något i närheten liknad en återvinningstation. Spårvägen gick en bit bort. Lite avskilt men inte långt bort, en automat. Kanske i höjd med mig själv, 160 cm. Massiv solid modern, men inte mer än så, inte futuristisk. Hård, kantig, tung. Ja det spelar egentligen ingen roll. Viktoria talade om för mig att det var en gråtomat och så satte hon sig på den och grät. Det var längesen jag såg Viktoria gråta, jag var osäker på om denna gråt var äkta eller bara ett sätt att demonstrera gråtomaten. Jag förstod det inte riktigt. Hon hade en blomma i sin hand som jag har för mig hon sa var en favorit, men en annan sida av mig minns den bara som plockad i det smutsiga diket, som en bland många andra. Kanske även detta bara var en demonstration. Hur som helst, när hon var klar med gråten var blomman borta. Hon hoppade ner, stoppade i åttaårskortet i gråtomaten och tryckte in sin personliga kod. Ut kom en flaska saft. Det var det hela. Gråten, blomman och saften och ändå så högt besynnerligt.

Gränslösa beteenden

Ett missat samtal på telefonen, från ett nummer som jag inte känner igen. Jag ringer upp. Hej, jo det hade ringt nån till mig från det här numret? I andra änden (man brukar säga så) svarar en äldre man på grov (brukar man säga så?) skånska. Ja jao skulle vilja selja daj en hest, ja men sen kåm jao peå att joa har ju ingen hest, seå ja måste hao ringt fel.
Ologiskt, eventuellt också gränslöst, som på nåt sätt verkade vara kvällens tema.
Jag tar på mig min finaste klänning, vit tyll. Åker till Majvallen och ger Lina en kylskåpsmagnet.

En resa

Jag är på ett gammalt fängelse, går där och grämer mig över det jag missade i gårdagens minnestest.
Jag sitter i en stol på Blodgivningscentralen och sjuksystrarna en bit bort tittar på mig och viskar. Telefonen ringer från väskan på golvet innan jag får ett glas lemonad. Som jag inte tycker om, men dricker snällt.
Jag ligger på ett toalettgolv på ett tåg till Borås, jag vill resa på mig gå ut be om en värktablett men det går inte. Så jag ligger kvar, en

timme. Sen tar jag en taxi till sjukhuset. Stannar där över middagen.Sen tar jag tåget tillbaks.

En annan slags fest

Jag vaknar upp i mitt eget kök av att det ringer på dörren. Det är Rikard Lekander. Han har Tobias röda morgonrock på sig och hälsar hjärtligt på alla människor i lägenheten. Sist hälsar han på mig där jag står framför spegeln och ser mig själv i nattlinne och ett par gigantiska glasögon a'la 70-tal. Tonade. Jag säger att jag är överraskad, men mer än nåt så skäms jag.

Jag har ingen aning om vad som har hänt och var alla människor kommer ifrån. (Jag minns att jag gick hem och lade mig...eller tänkte jag bara göra det?) Jag ser att klockan är tio och säger att jag hoppas hon är tio på morgonen. Alla skrattar.

Nån säger att vi väntar på Mandus för jag har lovat att han ska få flytta in här.

Sen vill jag visa Emma att mitt kylskåp är helt tomt, men när jag öppnar det är det fyllt av öl och godis. Godiset är från Tobias. Jag säger tack, men jag vill verkligen inte att Mandus ska flytta in här, jag gillar honom inte. Tobias säger

att han är ju jättetrevlig, och jag undrar om de verkligen nånsin träffats. Tobias säger ja det är ju han den långa killen, med ett utvecklingstört ansikte, som åkte jorden runt i en container. Nej, det är definitivt fel kille.

Nu tecknar en döv kille till mig, jag blir stolt över att förstå vad han säger. Han är törstig och ber om mangojuice. Men när jag kommer ut i köket blir jag osäker på om det var mango eller mozarella. Hur som helst tycker jag det var ett högt ställt krav på nån som inte har nån koll...

Det kunde inte varit bättre

Plötsligt fylldes hela torget av rent klart och varmt vatten och vi simmade iväg. Han kysste mig och i det samma uppstod kärlek i dess renaste form.
Den kvällen, när vi gick tillsammans längs trottoaren i stan sa han att han ville att jag skulle föjla honom med hem, tillbringa natten där. Jag ville inget annat.
Han sa vi kan hålla om varann och kyssas (och han tittade på mig som om det var det mest fantastiska) och när vi tröttnar, sa han, kan vi åka hiss...