onsdag 26 september 2007

Med benen på ryggen

Allt som far i huvudet när man springer så snabbt som jag gör, sa hon. Allt är bra, allt man säger till sig själv inne i huvudet låter skitbra. Om inte på första försöket så kanske när man säger det igen, och då låtsas man att det är den gången som är den första. Enkelt. En dag när jag sprang, sprang fort förbi men hann ändå känna lukten av…jag vet inte vad. Men illa var det. Då erinrade jag mig senare att jag ju sett en man stå just där och kräkas nån vecka tidigare. Klart att det inte kunde lukta fortfarande så jag började fantisera om vad han egentligen kunde tänkas ha kräkts upp. Bilden av en lite kattunge dök upp i mitt huvud. Gick förbi idag igen, höll andan och blundade.

tisdag 25 september 2007

Börja om

Hon satt med sin aftersport framför datorn, sneglade på kvittot från åkes sportservice. Fan tänkte hon, för att nån klippt av ekrarna på fina cykeln och för att hon vaknat upp hos Ivar (vi kan kalla honom så).
Skulle köpa frukost, smoothies var det bestämt. Inne i affären en sekund senare, jättestor, med bara en massa smoothies . När vi bestämt oss frågade butiksbiträdet vilka ställningar vi hade tänkt fortsätta med när vi kom hem. Ivar svarade kavat på frågan men biträdet såg inte nöjd ut utan gav mig en ny partner. Så det var bara att börja om, välja ny smoothie….

onsdag 19 september 2007

Uffe och Heffi

Vi hade fått ett vykort och stod nu och granskade handstilen, fascinerade. Det var den vackraste, mest perfekta vi sett. Innan vi tittade på vem som var avsändaren stod vi där och undrade, förundrade. Började läsa. Är tillbaks ute i bushen igen, ensamt och tråkigt, men jag har i alla fall sällskap av Ulf Lundells hund Heffi. /David

tisdag 18 september 2007

Män jag stött på i skogen

Fick prästens adress på ett kvitto (bensin 448.67) Satte mig ner med papper (från elite park hotel) och penna, men visste inte vad jag skulle skriva. Kanske om alla de kostymklädda män jag stött på i skogen timmen tidigare, eller om fotografiet på den älskade vid krukväxten mellan jensens böfhus och svensk kassa service ?
Eller det som någon nästan viskade i mitt öra innan jag skulle somna, ville somna. I en skål samlar jag alla de förlåtna människor som druckit från min panna.

torsdag 6 september 2007

...Och Ibland är det en kalldusch som behövs

Jag klev upp ur sängen för att gå på toaletten. Aningen sömndrucken satte jag mig ner. Kände något mot mitt underliv och reste mig hastigt igen. Tittade ner i toalettstolen och där stod den stolt och rest som i givakt, lång men ganska smal. En penis. Jag tittade på den och den tittade tilbaks, ett kort ögonblick innan jag rent instinktivt spolade. Den slaknade då med ens. Som kanske uppgiven.

onsdag 5 september 2007

Jag känner inte dig

Dagen började med ett sms. Sen började den igen och då står jag i en dusch och gråter. Det slår mig att jag inte vet vad som är tårar och vad som är duschvatten. Jag tvålar in mig med saltvatten från min egen kropp. Jag möter en flicka som frågar mig hur mycket klockan är och det tar lång tid innan jag svarar och när jag svarat tar det lång tid. Och hon tittar på mig under hela den tiden innan hon säger okej. Nästa människa är Göte, han säger tack för pengarna och sen en kvinna, säger känner vi varann och jag svarar nej. Hon frågar vad jag heter innan hon kommer fram till vad jag just sagt, vi känner inte varann. Sen möter jag en man i trappan, som säker skulle kalla sig själv kille, men jag kallar honom man. Han är mörkare än alla de andra (särskilt Göte) har svarta solglasögon och svart skinnjacka. Säger hola. Jag säger inget, för jag kan inte spanska plus jag känner inte honom heller. Går tillbaks till mitt trapphus där jag känner igen lukten av häst, cirkus, ladugård, stall.

tisdag 4 september 2007

Requiem

Jag tyckte att blicken var död redan när jag kom, men det visade sig senare att jag skulle komma att omvärdera det intrycket. Hon andades hastigt och med ljud som av en gammal vattenpump. Efter varje utandning trodde jag att det var över, det kändes på alla ställen i min kropp. Och till sist fick jag rätt. Det var över. Inte plötsligt, men långsamt gav hon upp och lämnade bara kroppen kvar. Det var då blicken dog. Det kom några tårar ur de döda ögonen och jag kommer alltid att sakna dig och nu har jag två telefonnummer till döda personer i min mobil tänkte jag.