Jag känner inte dig

Dagen började med ett sms. Sen började den igen och då står jag i en dusch och gråter. Det slår mig att jag inte vet vad som är tårar och vad som är duschvatten. Jag tvålar in mig med saltvatten från min egen kropp. Jag möter en flicka som frågar mig hur mycket klockan är och det tar lång tid innan jag svarar och när jag svarat tar det lång tid. Och hon tittar på mig under hela den tiden innan hon säger okej. Nästa människa är Göte, han säger tack för pengarna och sen en kvinna, säger känner vi varann och jag svarar nej. Hon frågar vad jag heter innan hon kommer fram till vad jag just sagt, vi känner inte varann. Sen möter jag en man i trappan, som säker skulle kalla sig själv kille, men jag kallar honom man. Han är mörkare än alla de andra (särskilt Göte) har svarta solglasögon och svart skinnjacka. Säger hola. Jag säger inget, för jag kan inte spanska plus jag känner inte honom heller. Går tillbaks till mitt trapphus där jag känner igen lukten av häst, cirkus, ladugård, stall.