tisdag 4 september 2007
Requiem
Jag tyckte att blicken var död redan när jag kom, men det visade sig senare att jag skulle komma att omvärdera det intrycket. Hon andades hastigt och med ljud som av en gammal vattenpump. Efter varje utandning trodde jag att det var över, det kändes på alla ställen i min kropp. Och till sist fick jag rätt. Det var över. Inte plötsligt, men långsamt gav hon upp och lämnade bara kroppen kvar. Det var då blicken dog. Det kom några tårar ur de döda ögonen och jag kommer alltid att sakna dig och nu har jag två telefonnummer till döda personer i min mobil tänkte jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar