Jag vaknar upp i mitt eget kök av att det ringer på dörren. Det är Rikard Lekander. Han har Tobias röda morgonrock på sig och hälsar hjärtligt på alla människor i lägenheten. Sist hälsar han på mig där jag står framför spegeln och ser mig själv i nattlinne och ett par gigantiska glasögon a'la 70-tal. Tonade. Jag säger att jag är överraskad, men mer än nåt så skäms jag.Jag har ingen aning om vad som har hänt och var alla människor kommer ifrån. (Jag minns att jag gick hem och lade mig...eller tänkte jag bara göra det?) Jag ser att klockan är tio och säger att jag hoppas hon är tio på morgonen. Alla skrattar.
Nån säger att vi väntar på Mandus för jag har lovat att han ska få flytta in här.
Sen vill jag visa Emma att mitt kylskåp är helt tomt, men när jag öppnar det är det fyllt av öl och godis. Godiset är från Tobias. Jag säger tack, men jag vill verkligen inte att Mandus ska flytta in här, jag gillar honom inte. Tobias säger
att han är ju jättetrevlig, och jag undrar om de verkligen nånsin träffats. Tobias säger ja det är ju han den långa killen, med ett utvecklingstört ansikte, som åkte jorden runt i en container. Nej, det är definitivt fel kille.
Nu tecknar en döv kille till mig, jag blir stolt över att förstå vad han säger. Han är törstig och ber om mangojuice. Men när jag kommer ut i köket blir jag osäker på om det var mango eller mozarella. Hur som helst tycker jag det var ett högt ställt krav på nån som inte har nån koll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar