Ett missat samtal på telefonen, från ett nummer som jag inte känner igen. Jag ringer upp. Hej, jo det hade ringt nån till mig från det här numret? I andra änden (man brukar säga så) svarar en äldre man på grov (brukar man säga så?) skånska. Ja jao skulle vilja selja daj en hest, ja men sen kåm jao peå att joa har ju ingen hest, seå ja måste hao ringt fel.Ologiskt, eventuellt också gränslöst, som på nåt sätt verkade vara kvällens tema.
Jag tar på mig min finaste klänning, vit tyll. Åker till Majvallen och ger Lina en kylskåpsmagnet.
1 kommentar:
Och du var finast av alla och jag försökte komma ikapp ditt tyll men inte ens mina guldbyxor och det rosa kladdiga nagellacket gjorde susen. Kylskåpsmagneten sitter på bästa platsen och blundar för all disk den tvingas titta på, den är för fin för sådan dekadans, den önskar något annat och på måndag ska jag försöka göra den till viljes, på måndag eller på tisdag eller eventuellt på onsdag ska jag diska, iförd den rosa morgonrocken ska jag diska så kylskåpsmagneten blir glad. Och det slutar lukta sopor i köket. Dekadans. Det rosa lacket är bara flagor nu som jag pillar av och strör efter mig som Hans och Greta. Nu kommer jag alltid kunna hitta hem igen.
Skicka en kommentar