Jag tittade ner på min fötter som rörde sig långsamt under mig. Långsamt, och inte så mycket framåt som runt. Det går runt, tänkte jag, börjar om, tänkte jag där jag stod med den 2,34 m långa hyllan på huvudet och en skruvmejsel mellan tårna. Då uppenbarar sig Hellmans resliga gestalt bakom byrån. En svart peruk har han på sig, knut i nacken. Läppstift och annat spackel. Svassar fram emot kameran i sin röda svepande klänning och en cigarett i handen. Blåser, liksom försök till sensuellt ut röken framför linsen innan filmen tar slut.
onsdag 19 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Har du slutat drömma eller bara slutat skriva? Jag vill se fler inlägg.
Skicka en kommentar